Hemma igen + pappa
Hej!
Kom hem vid 00.30. Mamma fick komma och hämta mig, då min kompis inte skulle hämta sin syster i stan. Så mamma fick gå upp ur sängen ;) Haha.
Mammas sambo behövde inte skjutsa mig, då Marie ringde 19.40 och frågade om jag ville åka med henne. Så vi åkte inte förens 19.55, då hon hade jobbat och skulle äta lite mat och så först.
Har haft en jätte trevlig kväll med tjejerna. Måste göras om snart igen :)
Först började vi kika på The Notebook, efter mycket om och men, haha. De fick knappt i gång dvd:n, men efter en stund så gick det. Hann titta typ 15 min, innan alla tröttnade och vi satt och pratade hela tiden. Så vi kikade lite på Idol, och sen på "Mysteriet på greveholm" :D Haha, så jäkla bra.
Blev en massa tjejsnack, så det var roligt. Inte ofta man träffar tjejerna.
Tänkte strax hoppa i säng, då jag ska upp kl. 10 i morgon. Ska med mamma och möta upp min bror och hans sambo på stan 11.30.
Just det, funderar lite på vad jag ska ge pappa i farsdag/födelsedags present. är ju farsdag den 9/11 och sen fyller pappa år den 25/11. Så tänkte slå ihop det. Ska höra med syrran om hon vill vara med och dela. Min bror ville inte det p.g.a. vissa anledningar.
Pratade med mamma om att jag tänkte köpa något också, och hon verkade inte så jätte glad över det. Men jag vill INTE bråka med min pappa mer. Mamma har varit på min sida så länge jag varit arg på honom, och hon verkar tycka att jag aldrig ska bli sams med honom. Men hon får liksom umgås och prata med sin pappa. Och de säger jag inget om. Så varför skulle jag inte få kunna träffa och prata med min pappa?
Känns ganska orättvist. Men samtidigt är det jag som bestämmer vad jag vill göra.
Jag orkar inte bråka med honom längre. Och för vilken anledning skulle jag göra det? Studenten är förbi sen 4 månader, så varför fortsätta bråka om varför han inte kunde komma?
Jag vet att vi båda sa saker som gjorde varandra ledsna, så varför inte förlåta och gå vidare i stället?
Mamma får ju tycka vad hon vill, han är ju ett avslutat kapitel för henne, men han är ju min pappa. Jag vill faktiskt ha min pappa i livet. Och nu när jag inte pratat med honom på ca 6 månader, så märker jag att jag börjar sakna honom. Alla samtal, att få veta hur det är med dem. Och min lillebror.
Men ska reda upp allt när jag kommer ner, så jag kan gå vidare någon gång.
Förlåt om det blev osamanhängande. Men ni kanske förstår vad jag menar?
Nu ska jag hoppa i säng innan detta blir allt för känslosamt.
Godnatt!
Kom hem vid 00.30. Mamma fick komma och hämta mig, då min kompis inte skulle hämta sin syster i stan. Så mamma fick gå upp ur sängen ;) Haha.
Mammas sambo behövde inte skjutsa mig, då Marie ringde 19.40 och frågade om jag ville åka med henne. Så vi åkte inte förens 19.55, då hon hade jobbat och skulle äta lite mat och så först.
Har haft en jätte trevlig kväll med tjejerna. Måste göras om snart igen :)
Först började vi kika på The Notebook, efter mycket om och men, haha. De fick knappt i gång dvd:n, men efter en stund så gick det. Hann titta typ 15 min, innan alla tröttnade och vi satt och pratade hela tiden. Så vi kikade lite på Idol, och sen på "Mysteriet på greveholm" :D Haha, så jäkla bra.
Blev en massa tjejsnack, så det var roligt. Inte ofta man träffar tjejerna.
Tänkte strax hoppa i säng, då jag ska upp kl. 10 i morgon. Ska med mamma och möta upp min bror och hans sambo på stan 11.30.
Just det, funderar lite på vad jag ska ge pappa i farsdag/födelsedags present. är ju farsdag den 9/11 och sen fyller pappa år den 25/11. Så tänkte slå ihop det. Ska höra med syrran om hon vill vara med och dela. Min bror ville inte det p.g.a. vissa anledningar.
Pratade med mamma om att jag tänkte köpa något också, och hon verkade inte så jätte glad över det. Men jag vill INTE bråka med min pappa mer. Mamma har varit på min sida så länge jag varit arg på honom, och hon verkar tycka att jag aldrig ska bli sams med honom. Men hon får liksom umgås och prata med sin pappa. Och de säger jag inget om. Så varför skulle jag inte få kunna träffa och prata med min pappa?
Känns ganska orättvist. Men samtidigt är det jag som bestämmer vad jag vill göra.
Jag orkar inte bråka med honom längre. Och för vilken anledning skulle jag göra det? Studenten är förbi sen 4 månader, så varför fortsätta bråka om varför han inte kunde komma?
Jag vet att vi båda sa saker som gjorde varandra ledsna, så varför inte förlåta och gå vidare i stället?
Mamma får ju tycka vad hon vill, han är ju ett avslutat kapitel för henne, men han är ju min pappa. Jag vill faktiskt ha min pappa i livet. Och nu när jag inte pratat med honom på ca 6 månader, så märker jag att jag börjar sakna honom. Alla samtal, att få veta hur det är med dem. Och min lillebror.
Men ska reda upp allt när jag kommer ner, så jag kan gå vidare någon gång.
Förlåt om det blev osamanhängande. Men ni kanske förstår vad jag menar?
Nu ska jag hoppa i säng innan detta blir allt för känslosamt.
Godnatt!
Kommentarer
Postat av: KalsongMorsan
öht = ÖverHuvudTaget :)
Postat av: Pecan - Mattias, Australien, KAKHUSET
Okej, Härligt! :) Här i Sydney ligger vi 9 h före er i Sverige , så man kan säga att jag lever i framtiden ;D
Alltså klockan 10 påkvällen i Sverige så är klockan 7 på morgonen här! :)
__________
Självklart ska du ha kontakt med din pappa. Om du har förlåtit honom och vill ha kontakt så ska inte din mammas känslor för honom spela roll. Stå på dig och umgås med din pappa, för du har bara en!
/Pecan
Trackback
